Ja ni ser, jag använder inte ens den svenska titeln. Jag har ju redan nämnt att jag tyckte att översättningen kändes klumpig, "Water for elephants" känns lite mer poetiskt och det kan man väl lugnt påstå att den svenska titeln inte är. Men det leder mig iaf in på den första frågan - språket. Tyckte ni att språket var trovärdigt för en 90-årig man respektive för 1920-talet? Vad tyckte ni om språket i övrigt?
Själv läste jag boken på engelska och lärde mig några nya ord på köpet, redlighting t ex (uttrycket som användes för när de kastade av folk från tåget).
Vi har läst böcker tidigare i bokklubben där man hoppar fram och tillbaka i tiden, med blandat resultat. Även här hoppar vi mellan huvudhistorien (enligt mig) om cirkuslivet och den åldrande Jacobs tankar. Hur tycker ni att det fungerar? Tillför det något till boken eller hade historien klarat sig utan den gamle Jacob?
Livet på en cirkus verkar inte vara någon dans på rosor direkt. Och inte blir det bättre av att boken utspelar sig under depressionen. Människor behandlades som djur och djuren själva hade det inte heller så bra. Jacob försökte hjälpa både människor och djur men blundade också ibland för vad som pågick. Var Jacob en stark eller svag person i detta hänseende enligt dig?
Vilken var din favoritkaraktär i boken och varför?
Boken har nyligen filmatiserats med Robert Pattinson och Reese Witherspoon i huvudrollerna. Liknar de karaktärerna som ni framställde er dem när ni läste? Tänker ni se filmen?
Slutligen, vad är ert helhetsintryck och betyg på boken? Och har ni några frågor som i tycker bör diskuteras utöver dessa så är det så klart fritt fram.
Jag har några sidor kvar, återkommer under veckan med mina svar! :-)
SvaraRadera1, I början var jag lite skeptiskt till det här greppet, kanske för att jag hade så svårt för 100-åringen som försvann att jag var rädd att läsa om ännu en gammal man. Men jag tycker den gamle Jacob tillförde en del. Visst, boken hade klarat sig utan honom tror jag men det var roligt att han var med.
SvaraRadera2, Jag tycker han var stark men mänsklig.
3, Unga Jacob eller Walter!
4, Ja Reese är nog rätt lik men inte Robert Pattinson. Nej jag kommer nog inte se filmen.
5, Jag tror att boken får en trea av mig. Den var bra men inte tokbra. Jag hade svårt att komma in i den, kanske för att jag drog paralleller till 100åringen som försvann och dels så är jag lite rädd för cirkusar. Oklart varför. Jag kanske är för mycket trygghetsnarkoman?
Bra val Karin! Jag hade inte läst den om den inte dykt upp här. Rologt och precis min tanke med denna bokcirkel!
jag fick boken så sent som igår och läste ut den idag bara nån timme innan jag tog äldsta sonen på årets cirkusföreställning. jag vet inte om det var boken som gav den kringresande cirkusen ett nytt skimmer eller om årets föreställning bara hade högre klass än tidigare år.
SvaraRaderajag tycker att den gamle Jacob tillför boken en hel del, det ger boken ett helt annat djup. språket har jag inget att invända mot eftersom jag upplever berättelsen om cirkuslivet som en tillbakablick och det hade haltat om språket brutit av för tydligt mot den gamle Jacobs språk. jag uppfattade själv det som att cirkusdelen av boken är det han som nittiotreåring berättar för den yngre cirkusdirektören.
jag uppfattar Jacob som stark. emellanåt kanske _för_ ofelbar, jag hade gärna sett honom lite svagare. han är ung och har precis blivit både föräldralös och hemlös och kastas från ett skyddat liv ut i verkligheten som den ter sig för de som arbetar på en resande cirkus under depressionen. det känns lite absurdt när han plötsligt springer ovanpå tåg i rörelse.
Jacob är min favorit. den unge Jacob bär sin del av berättelsen som hjälten i historien, men jag får faktiskt tillstå att den gamle Jacob kompletterar bilden av honom så pass att den äldre blir nummer ett på min lista. sen hade jag gärna läst mer om Earl, Grady och Walter också.
jag tyckte så pass bra om boken att jag inte tänker se filmen på många år, om ens då. Reese Witherspoon kan jag gott föreställa mig i rollen som Marlena, men Pattison???
jag sögs in i den här boken och kunde inte lägga den åt sidan. slutet var rosigt på samma gång som det inte var det tack vare den stora katastrofen och sen den gamle Jacobs öde. boken får en stark fyra av mig.
Det är en månad sedan jag läste ut boken och har redan glömt en del av namnen. Handlingen och känslan minns jag dock väl. Jag gillade boken och tyckte att den var skriven på ett sätt som gav den rätta stämningen för det lite mystiska och magiska cirkuslivet. Jag tror att både språket och miljöbeskrivningarna bidrog till det och jag gillade också sättet att blanda in den äldre Jacob i boken.
SvaraRaderaJag tyckte att boken var en fin mix av tragedi, lustiga anekdoter och känslosamma beskrivningar. Däremot kan jag hålla med fru Mju om att jag hade velat se något mer av den sorg och smärta som Jacob måste ha burit på efter den hemska tragedin med föräldrarna. Annars gillade jag hans orädda och rättframma sätt och att han hade sådan integritet som gammal. Han måste ha varit min favoritkaraktär även om Rosie kommer på god andraplats. Hela familjen var engagerad i elefantens upptåg. Jag berättade för barnen om allt hon gjorde med ett undantag som ni nog kan förstå.
Jag har ingen åsikt om skådespelarna eftersom jag pinsamt nog inte är bekant med namnen. Däremot är jag inte intresserad av att se filmen just nu, men kanske om ett par år när jag har börjat glömma handlingen. Det brukar nämligen ske så småningom.
Jag ger boken en fyra.
Sådärja, i morse läste jag äntligen ut cirkusboken!
SvaraRadera1. Jag tycker det funkar bra med de två parallella historierna, det hade inte varit lika bra utan. Det är också lätt att följa med när man är i vilken, det blir inte rörigt på något sätt.
2. Jag har lite svårt att säga om jag tycker att Jacob var stark eller svag. Jag störde mig mycket genom hela boken på den platta karaktär han var (liksom alla andra karaktärer i boken). Jacob är helt enkelt alltför präktig för mig och det känns, som flera redan skrivit, inte alls trovärdigt att han inte mår dåligt efter allt vad som hänt honom i början av boken. Att han dessutom, som mycket ung blir någon slags allmän räddare på cirkusen känns rätt absurt.
3. Jag har inte hittat någon karaktär som jag tycker bättre om. Alla karaktärer gestaltades som väldigt platta, alla var antingen "goda" eller "onda".
4. Jag kan absolut tänka mig Reese och Robert i de här rollerna. Jag kan tänka mig att se filmen, det vore intressant att se om jag kommer tycka bättre om den än om boken.
5. Som ni kanske gissar tyckte jag inte särskilt bra om boken. Framför allt var det de platta karaktärerna som jag störde mig på. Språket känns ibland för klyshigt och en hel del av texten för inte handlingen framåt eller bidrar till berättelsen på något annat sätt. Den behållning jag ändå fick av boken är att jag aldig tidigare tänkt på att cirkusar förr reste med tåg, det var en intressant betraktelse. Mitt helhetsbetyg är en tvåa.
Jag läste ut boken för några veckor sedan nu, och även om den inte var bland de bästa böckerna jag läst i sommar, så gillade jag boken. Särskilt när jag läste författarens tack och förstod att många av händelserna faktiskt var baserade på riktiga händelser. Det ökade trovärdigheten lite i boken, även om man som Yllet påpekade, fick rätt mycket flashback från 100-åringen.
SvaraRaderaJag tyckte att de parallella historierna funkade bra. Svårt att säga om språket var trovärdigt för 20-talet, tänkte inte riktigt på det, men i övrigt så tyckte jag språket var ok.
Jakob tyckte jag bra om. Han var en stark person, även om han fick stå tillbaka ibland och vika sig. På 20-talet så var nog 20-åringar mognare än dagens kan jag tänka mig.
Förutom Jakob så var min favoritkaraktär Rosie :-).Även Walter blev en av favoriterna ju mer man lärde känna honom och blev riktigt ledsen när han mötte sitt öde.
Reese kan jag tänka mig i rollen som Rosie, Pattisson vet jag inte vem det är. Jag kan tänka mig att se filmen ngn gång. Hade boken varit superbra hade jag nog inte velat göra det, men jag tror inte filmen riskerar att förstöra boken. Jag ger boken en stark 3:a, mest av allt för den parallela historien med den 90-åriga Jakob som jag tyckte var intressant (även om inte slutet var så trovärdigt).