torsdag 12 april 2012

Morgon i Jenin - frågor

1. Vad fick du för tankar kring konflikten Israel/Palestina? Gjorde du några kopplingar till förintelsen eller andra händelser?

2. Vad tycker du om Yusufs agerande? Kan du förstå hans hämndkänslor? Kan du förstå att han inte gav sig till känna för sina släktingar?

3. I boken fick vi möta personer som drabbats av stor sorg och hur de reagerat på det på olika sätt. Hur hade t.ex. Amals liv sett ut om hon hade bearbetat sin sorg tidigare?

4. Morgon i Jenin är en tragisk bok, men också en bok med mycket kärlek. Fick du några tankar kring känslor människor emellan?

5. Hade du några andra funderingar?

6. Betyg?

4 kommentarer:

  1. Vilken stark bok! Det gav verkligen en ny bild av Israel/Palestina-konflikten, där jag känner att man tidigare mest fått information om israelernas situation, även om man förstått att det inte är ens fel att två bråkar. Man fick oxå en bakgrund till varför situationen ser ut som den är idag, det är mycket oförätter och fruktansvärda handlingar som skett.

    Då jag som tur är har förskonats från grymma händelser i mitt liv, vet jag inte hur jag skulle reagera om ngn skulle våldta eller mörda någon kär. Och det är ju klart att man skulle vilja att man är en klok och förnuftig person som kan hantera sina känslor. Men hämndkänslor är en naturlig mänsklig reaktion, sen är inte devisen ett öga för öga, tand för tand en acceptabel handling. Men jag kan inte förstå varför han inte gjorde ngt livstecken ifrån sig. Man tycker att det borde gjort livet mycket lättare för åtminstone Amal.

    Jag tror på att bearbeta sina känslor och tror att Amal skulle mått mycket bättre och haft en bättre relation till sin dotter under hennes uppväxt.

    Jag tyckte att författaren beskrev känslorna mellan personerna på ett mycket levande och målande sätt. Man levde sig in i personernas liv och känsloliv.

    Jag ger boken en 4,5 av 5. Trots att det var många personer som boken handlade om så hade man inte svårt att hålla isär dom.

    SvaraRadera
  2. 1. Jag funderade en del över judarnas situation. Det kändes som att de gick från att vara förintelseoffer till att bete sig lika illa mot palestinerna. Jag har givetvis ingen aning om hur det är att befinna sig i krig och dömer ingen, men man kan ju önska att folk visade medmänsklighet mer generellt.

    2. Jag tror att jag skulle vara lika hämndlysten som Yusuf, men tycker som Karro att det var oförklarligt att han inte gav sina släktingar ett livstecken. Vilken smärta han hade besparat dem! Det är en sådan sak som jag verkligen kan känna stor sorg över.

    3. Det som var mest tragiskt var att Amal på något sätt återupprepade precis det det som hade funnits mellan henne och hennes egen mamma. Jag tyckte att det var djupt olyckligt att hon själv inte såg hur historien upprepade sig och vad hon gav sin egen dotter för uppväxt.

    4. Jag tyckte att det var anmärkningsvärt hur ofta kärleken slog till vid första ögonkastet och bestod. Det var som atta alla par förälskade sig handlöst för att sedan leva lyckliga i symbios. Hur kommer det sig? Är det på grund av att man har andra värderingar och synsätt än i vårt svenska samhälle där folk förälskar sig och bryter upp titt som tätt? Jag tyckte hur som helst att den djupa kärleken människor emellan mitt under brinnande krig, katastrofer och smärta var mycket vackert beskriven. Den gjorde ju ändå livet värt att leva.

    Jag ger boken 4.

    SvaraRadera
  3. 1. Absolut. Jag tänkte mycket på hur allt egentligen hänger ihop och vilken bild som visas av det. Jag har börjat tänka på det innan bland annat när jag såg Steven Spielbergs film München. Det är som att man har en bild, men den är helt snedvriden. Jag tror det finns mycket som gjorts fel från alla håll, det är verkligen inte en enkel fråga. Men hemskt är det. Kopplingar till förintelsen är väl nästan omöjligt att inte göra, och det är märkligt att man inte kan komma längre själv som människa än att göra samma sak mot andra. Men det är nog så det blir i många sammanhang. Sorgligt är det.
    2. Ja alltså, det är inte svårt att förstå. Jag tror aldrig att jag skulle kunna uppbåda såna hämdkänslor, men det vet man ju inte. Jag har aldrig förlorat mina närmaste. Jag kan förstå det, eftersom det var något som han avtalade för att få slippa. Men som sagt, det vållade ju väldigt mycket smärta för hans syster.
    3. Ja. Det är som ni skrev att hon gjorde precis detsamma som hon lärt sig av sin mamma. Hon hade antagligen kunnat få en bättre relation till sin dotter om hon bearbetat det. Men det är ju lätt att säga.
    4.Det var många fina relationer i boken som grep mig. Men jag tänker på den relationen mellan Amals farbror och hennes mamma,det beskrevs ju så att det var farbrodern som var kär i hennes mamma först, men att pappan fick gifta sig med henne. Frågan om hur mamman kände det fick vi väl inte veta något om? Jag funderade lite på det där iallafall. Var han väldigt ledsen för det sedan eller var han nöjd med sin fru sen? Jag tyckte det lät som att de hade en speciell relation pga hästen och så. (det låter väldigt banalt när jag skriver det, men jag hoppas ni fattar)
    5. Jag kommer inte på just nu. Men den väckte mycket tankar tycker jag.
    6. Jag ger den en stark 4. Tack för att du valde den!
    Jag hade nog tyckt den kändes "för jobbig" att ta tag i annars.

    SvaraRadera
  4. 1, Jag gjorde absolut kopplingar till förintelsen, dels för att författaren ju själv gör det och dels så kändes det som att historian upprepar sig. What goes around comes around. Jag har aldrig riktigt förstått det där med Israels tillkommst och gör det ju inte nu heller. Det är ju en väldigt ensidig bok, den gör ju inte anspråk om att försöka förklara krisen på ett neutralt sätt direkt.

    2, Jag kan förstå hämdkänslorna på ett plan men inte alls på ett annat. Med tanke på att han helt vuxit mitt i en konflikt så har han kanske inte de spärrar som vi har? Jag kan tänka mig att man reagerar rätt hårt om får se sin familj som han fick. Jag tror han tänkte att han skydde dem?

    3, Jag tror hon hade blivit lyckligare om hon tagit tag ordentligt i sin sorg. Jag tror att hon kunnat gå vidare. Men samtidigt så såg hon ju sin mamma och hur hon var och blev. Jag tycker dock de håller sig vid otippat gott mod? Kolla på Huda tex? Förstå att gå igenom allt det och ändå kunna gå vidare?!

    4, Jag undrar om de tvingas att ha närmare till sina känslor på ett plan? Då de lever under de omständigheter de gör? Så tätt?

    5, Äppelträdet skriver om en förvåning över hur ofta det beskrivs som kärlek vid första ögonkastet osv och det kan jag hålla med om. Men samtidigt så undrar jag över det här med tvångsgifte, att föräldrarna blev tilldelade sysslingar osv att gifta sig med. Men det var ju inget som var hugget i sten vad det verkar?

    6, Jag ger boken en stark 4:a. Den var oerhört gripande.

    SvaraRadera